Ibland blir inte allt som man tänkt!

 
 Så har det varit för oss med ganska så många saker det senaste 7 månaderna.
När det i augusti visade positivt på gravtestet, trodde vi att vi skulle få barn i mitten av April, men när vi var på CUB-test 25/9 2012 fick vi veta att bebis skulle komma redan i början av februari, snacka om att bli chockad. Det var ju tur att jag låg ner, när jag fick beskedet. Hösten gick grymt fort, jag mådde kanonbra.
Den 31/1 2013 fick vi ett mycket tråkigt besked, barnens farmor har fått lungcancer och började sin behandling den 4/2. Så när det var dags för att föda ställde våra vänner upp, föräldrar till en av Lucas klasskompisar. De tog båda barnen och hade dem över natten. Vi är så tacksamma för att de fanns där. Veckorna nu under våren har gått så snabbt och man tycker att när man går hemma hela dagarna har man hur mycket tid som helst, men så är det inte alltid. Jag njuter av vår lilla tjej så mycket det går, men nu har jag börjat låta henne sova förmiddagsluren i sin egen säng, istället för hos mig i famnen.
Den 9/3 var en stor dag då min mamma, syster och hennes man kom och hälsade på. Min mamma har inte varit sådär superpigg de senaste åren och för var gång hon varit på besök har man undrat om hon ska orka med att resa någon mer gång. De bor 35 mil bort. Nu har hon nog gjort sin sista resa till Skåne, för fyra dagar efter att de varit på besök hittade mina bröder henne på golvet. Hon hade fått en stroke och ligger på sjukhuset fortfarande, det ska vara vårdplanering idag.
Då jag inte kommit igång riktigt med bloggen som jag hade tänkt och har hamnat på efterkälken kommer här en massa bilder och sen kör vi igång från och med idag!!
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0